Min story del 11 ❤️
Julen passerade i sjukdomens anda..
Med andra ord i en tillvaro av tvång och ångest..
När jag tänker tillbaka på detta..
Då tänker jag på hur jobbigt det måste ha varit för min familj..
Att tvingas stå ut med en tillvaro styrd av en anorektiker är ingen trevlig tillvaro..
Jag styrde allt med järnhand!
Nyår firade jag med min vän Susanne som jag träffat via skolan.
Vi bestämde oss för att äta middag hos henne och pappa skjutsade mig dit.
Det var en stor grej för mig att lämna min trygghet hemma och åka bort..
Att till på köpet sova borta..
Det skrämde mig..
Den grejen!
Att en så trevlig sak som att fira nyår med en fin vän,
att det ska vara förknippat med ångest och oro..
DET är inte sunt!
Jag var fast i ätstörningsträsket..
Rejält!
När jag många år senare pratade med Susanne om just denna kvällen,
så sa hon att det var hemskt att se mig det nyåret..
Att jag såg mer död än levande ut..
😱
Jag minns inte så mycket av firandet..
Hade fullt upp med att hantera alla känslor kring maten..
När jag tänker tillbaka så ryser jag!
Hur kan det gå så snett att mat framkallar dessa tankar och känslor?
Det dök upp en oväntad, oplanerad dessert senare på kvällen..
Morotskaka 😋
Jag älskar morotskaka ❤️
Idag ❤️
Då..
Älskade jag det också, fast den gav mig ångest..
Minns vad jag ältade den där biten jag åt..
För jag åt...
Jag ville "passa in"..
Ville äta som de andra..
Men efter 😱
Återigen..
Hur kan en bit morotskaka få en att må så dåligt?
Jo..
Ätstörningen skapar tankar och känslor som orsakar det 😬
Och det är så tragiskt 😢
Jag var fast i ätstörningsbubblan..
Inspärrad..
Hur skulle jag kunna ta mig ut?
Ville jag ta mig ut?
Vi lever en gång..
Då tycker jag att vi ska ta tillvara på den gången ❤️