lindaassarsson.blogg.se

Fortsätter berätta..

 

17 år och sommarlov..

Jag låg på sjukhus..

Arg på allt och alla..

Ville bara hem!

Jag hade problem..

Men det var faktiskt på sjukhuset som jag blev sjuk på riktigt..

Det var här som mat och måltider blev ännu svårare än tidigare..

Säkert mycket p g a att jag tvingades att äta!

Och det var inte direkt den mat jag var van vid som serverades..

 

Nu var jag även tvungen att vara i total stillhet..

Det togs för givet att jag skulle smygträna så jag övervakades..

Grejen var att just den tron fick mig att börja göra det..

De planterade saker i mig med sina misstankar som jag inte visste om innan..

 

Då jag var så lågviktig fick jag inte chans att äta till en början..

Jag tvingades att dricka näringsdrycker för att det ansågs för svårt för mig att äta..

Men varför fick jag inte en chans att visa dem innan dryckerna sattes in som enda alternativ?

När jag sen "fick" (läs tvingades) börja äta mat så var jag så anti allt..

Jag gömde mat i fickorna..

Jag motionerade på nätterna i mitt rum..

Jag hällde näringsdryck i blomkrukorna..

 

På riktigt helt sjukt..

Men jag blev tyvärr sjukare av att vara på sjukhus än vad jag var innan..

Det var här jag lärde mig alla dumheter..

Det var en Barn-och Ungdomsspykavdelning jag var på..

Men..

 Tragiskt och hemskt att det får vara så..

Ska det inte finnas specialiserad personal för sjukdomar som anorexi på ett sjukhus?

 

Jag kom snart på att jag var tvungen att samarbeta om jag skulle få komma hem..

Då jag gjorde det!

Lurade personalen att jag var på rätt väg!

Jag åt det som serverades..

Var trevlig..

Samarbetade..

Gick upp några kilon..

 

Blev utskriven efter 5 veckor..

 

Kom hem..

 

Fortsatte i de sjuka spåren..

Inte ett dugg friskare!

 

Det var höst..

Året var 1998..

Jag hade anorexi...