Del tre..
Tredje delen av min story om vägen till min ätstörning kommer här..
Självklart kommer storyn oxå att bjuda på vägen ut ur det fängelse som jag hamnade i 👊
Jag gick i 7:an och tankar om att smal = man blir sedd hade planterats inom mig..
Jag tänkte mer på mat..
Men jag åt ändå, det var nog att jag var mycket i stallet,
och var mycket igång som gjorde att jag smalnade av..
?
Det var först i 9:an som allt tog fart på riktigt..
Jag slutade att äta kött..
Sen slutade jag att äta fisk..
Åt sallad till skollunchen..
Ibland en potatis, men mest bara grönsaker..
Minns våren i 9:an..
Då hade jag börjat få frågor från klasskompisar om hur jag mådde?
Kommentarer om att jag gått ner i vikt..
Jag blev mest glad av dessa kommentager..
Fick gå till skolsyster för att klasskompisarna var oroliga..
Henne pratade jag lätt bort..
Här började jag falla in i sjukdomen 😱
Efter 9:an var det dags för gymnasiet!
Jag var den enda från min gamla klass som valde Naturvetenskapligt Program..
Jag blev ensam..
Ensam och tyst..
Ingen bra kombo!
Minns att jag gick med de andra tjejerna och åt lunch ett par gånger första veckorna..
Men när jag gång på gång fick "be om lov" att få sitta med de andra i klassen i matsalen...
Ja, då tyckte jag att det var en bättre och enklare lösning att inte gå till matsalen..
Jag började att gå till biblioteket på lunchen..
Satte mig i en soffa..
Läste någon tidning..
Ofta om ämnet hälsa..
Åt en frukt eller två..
Oj vad det började gå utför här..
Mamma och pappa var oroliga..
Lärare såg att jag inte mådde bra..
Jag tyckte de var löjliga!
Jag mådde bra!
Det var de som hade problem..
Men nej..
Det var JAG som hade problem..
Och de hade bara börjat 😬
