Avsnitt 6
Hösten 1998..
Nyss utskriven från sjukhus..
Kommentarer från omgivningen i stil med:
" Å vad skönt att se att du mår bättre "
" Ja nu ser du ju frisk ut "
" Vad bra att du fått ordning på dina problem "
Säkerligen sagt med välmening..
Men jag tog det inte så..
Att " se frisk ut " var i min värld = " se tjock ut "
Snacka om snedvriden tolkning 😱
Jag mådde inte ett dugg bättre utan min sjukdom behöll klorna i mig..
De där klorna satt så hårt..
Det var som att någon annan bestämde vad jag skulle göra..
Någon annan som sa till mig att bete mig som jag gjorde..
Förhållandet till mat funkade inte..
Mamma kämpade för att hjälpa mig ❤️
Pappa med såklart, men mamma var den som tog fighterna 👊
För fighter var det..
Under 5 års tid gick jag i x antal behandlingar..
Dagvård..
Samtal..
Stödgrupp..
Men jag ville inte ha hjälp..
Som ätstörd är man proffs på att manipulera..
Ljuga..
Jag såg hela tiden till att hålla mig på gränsen,
så jag inte blev inlagd på sjukhus..
Jag "levde" hela tiden i gränslandet..
Det var inget liv..
Det var ett fängelse..
Och därute pågick det livet som jag borde leva..
Det verkliga livet ❤️
